Förändringarna på Mont Blanc – klimatets bidrag till riskbilden

Mont Blanc, några hundra höjdmeter ifrån toppen. Solen gassar på.

I år har det varit en varmare och torrare sommar på många håll i Europa. Lederna till Mont Blanc topp har påverkats av det. Jag har i sommar varit på Chamonix-sidan och fått erfara hur det ser ut. Den italienska leden har med stor säkerhet påverkats också, men jag koncentrerar mig i detta inlägget på den franska sidan.

Cosmiques-leden har påverkats genom att crevasserna har blivit större, och isklättringen som hör till rutten blivit jobbigare. ”Torturous” är ett ord som har använts för att beskriva läget. Men problemen börjar redan innan man kommer så långt.

Smältande is, ca tusen höjdmeter ifrån toppen på Mont Blanc.

Stenras är ingen ovanlighet på de här ställen. Här är början av Cosmiques-rutten (öven känd som rutten Col du Midi), på väg nedanför Cosmique Ridge. Den lilla tunna linjen är stigen till campingplatsen bortom klipporna. Detta är business as usual, men bilden är tagen 17/8, bara några dagar innan det sker en större förändring. Värmen gör att permafrosten smälter och det som har hållit ihop innan rasar nu.

Stenar som har rasat ner mot Cosmiques-rutten.

Arête de Cosmiques är en mycket populär mixad led som börjar på Aguille du Midi, nära början till Cosmiques-rutten. Det är förstås inte en del av normala alpinistrutten mot toppen av Mont Blanc, däremot är det ett poppisställe för folk som vill ha spännande klättringsutmaningar i vackra omgivningar på 3800-metershöjd. På acklimatiseringsturen såg jag många som var där för att klättra och rapellera.

Tittar du närmare längs med bergskanten på högra delen av bilden ser du en liten prick som är en människa, och några till på avsatsen nedanför.

Den 22/8, dagen efter vår toppdag, rasade en av de spetsiga bergstopparna på Le Rappel-zonen ner. Raset träffade lyckligtvis inte stigen, som vanligtvis är full med folk. Inga alpinister skadades. Varningen för att ridgen är farlig kom för flera dagar sedan, men folk klättrade oavsett. Nu avrådes folk från att vara i området. Den 25/8 stängdes den övre hälften av linbanan som leder till Aguille du Midi, olyckligt för alpinisterna som hade planerat att komma dit för acklimatisering, klättring, eler vandring vidare längs Cosmiques-rutten.

Jag valde att leda gruppen via Goûter-stugan, via rutten som kallas för ”normalrutten” eller ”Royalrutten”. Det farligaste stället på normalrutten är Grand Couloir. Den kallas ibland för ”dödens korridor”, eftersom det även under normalt väder och vanliga omständigheter finns stor risk för stenras över det branta området, som är utsatt utan möjlighet till att gömma sig för stenarna. Själva stigen är mer sönderfallande än fast, och det finns risk att trigga stenras genom att trampa oförsiktigt.

Dessa risker minimeras genom att ta sig förbi så tidigt som möjligt på morgonen, innan solen värmer stenarna och de börjar lossna lättare. Vissa tar sig förbi den delen på natten, men nattvandring kan potentiellt innebära andra risker, det är trots allt en hel del scrambling efter couloiren. Den här sommaren lossnar ibland stenarna lättare eftersom det inte kommit tillräckligt med nederbörd för att hålla dem ihop, och värmen gör att det hela smälter desto fortare.

Alpinister på väg upp till couloiren. Klockan är 9 på morgonen. Vi är redan förbi och mycket hägre upp.

Couloiren såg vi förstås till att passera under morgontimmarna, då rännan var lugn och stilla. Det finns gott om Youtube-videor där det går att bevittna stenras. Rekommenderar att kolla på dem först efter att ha passerat den både upp och ner. Intressant är också att se på gamla bilder av couloiren, ca 50 år tillbaka – då låg det snö över stenarna, och höll dem på plats.

Myndigheterna i området har från och med i år stiftat lagar som innebär att det är förbjudet att ta normalrutten utan att ha en specifik utrustningslista. Det mesta är sånt som folk ändå skulle ta med – solglasögon, stegjärn, yxor. Hjälmar ingår i den listan, men ärligt talat så ser jag inte hur en hjälm skulle hjälpa mot en fallande sten som är stor som ett bord, eller en bil, eller en buss. Precis för en vecka sedan krossades tex en vandrare av en sten på ett annat ställe i Chamonix, där ett stenras utlöstes med stenar i storleken från en mikrougn till en bil. Stenen som föll mot honom var ca 70x45 cm stor, och personen avled innan hjälp kom fram. Ingen hjälm eller ens helkroppsrustning hade kunnat hjälpa i den situationen, det enda som kan funka är att se det tidigt och gå undan fort – och då kommer skydd bara vara i vägen. Varje år dör ca 100 personer på Mont Blanc-massivet, de flesta på andra håll än på rutterna som leder till toppen – det finns trots allt många unika klättringsleder på sten och is runtom, och flera andra toppar som är minst lika spännande. Tusentals personer försöker sig till själva toppen, och ännu fler ägnar sig åt aktiviteter runt om, så skadestatistiken är normalt väldigt hög. Numerärt är Mont Blanc en av världens dödligaste berg – men absolut inte procentuellt.

Ett av väldigt många minnesmärken längs med Gouter-rutten.

Myndigheterna försöker aktivt att minska antal skadade och döda genom restriktiva handlingar. De nya lagarna innebär tex att det är förbjudet att ta Normalrutten utan en reservation uppe på Refuge de Goûter. En sådan reservation är rätt svår att erhålla, eftersom de flesta bäddarna brukar bokas upp direkt när bokningen öppnas på våren, och endast enstaka restplatser kan komma till att finnas kvar iband – det är bara att uppdatera sidan flera gånger per dag i flera månader och hoppas på det bästa.

Förr i tiden gick det utmärkt att tälta uppe i närheten av Goûterstugan, förbi snökammen. Alpinisterna väntade till solnedgången, och smällde upp tältet snabbt, för att ta ner det på morgonen igen. De som tältade på dagen kunde bli tillsagda ibland, men de som hade bivack endast över natten slapp normalt det. Nu är det helt slut på detta, enligt personalen. Skulle någon försöka slå upp ett tält kommer polishelikopter och plockar ner dem utan vidare. Helikopterturen verkar ingå i de saftiga böterna på €6,000. Huruvida de faktiskt letar efter tält efter solnedgången vet jag inte, men både refuge-personalen och myndigheterna verkar vara rätt trötta på tältarna.

Jag har träffat folk som pratade om att ta sig förbi Refuge de Goûter och vidare till Refuge Vallot, nödstugan på 4362 möh. Det är verkligen inget att rekommendera, varken ur säkerhetssynpunkt eller acklimatiseringssynpunkt. Vi valde förstås att följa lagen och bo på Refuge de Goûter, men vi tog med tält, liggunderlag och vintersovsäckar hela vägen upp till 3817 möh, i sann puristisk anda.

Toppen drar ju till sig sina dårar, och folk har förstås försökt att tälta lite överallt trots att det är mycket farligare nu. Enligt lokala medier har någon t.o.m testat att slå upp tält på toppen. 

Vid Tete Rousse är det tillåtet att tälta, så länge det är utanför helikopterlandningsområdet.

Allt detta har provocerat lokala myndigheterna så pass mycket att de pratar om att begränsa tillgång till rutten endast till individer som går upp med en guide som är ackrediterad av franska guideassociationen (dvs har råd att betala mycket dyra pengar). Annars hotar myndigheterna att stänga rutten överhuvudtaget. Guiderna är mycket dyra, tar max 1-2 personer per guide, och arbetar enligt produktionslinjemetoden. De drar kunderna upp snabbt tills de antingen lyckas eller tvingas avbryta, många skäller på kunderna och stressar på. Vi har sett exempel på både bättre och sämre agerande från guider, och det är förstås svårt att veta vilka som egentligen är ackrediterade. Men jag håller fast vid min approach, att jobba tätt med gruppen, börja förberedelserna i god tid, och utforma bestigningen utifrån att alla ska får den nödvändiga träningen och ska ha potential att komma upp, även om det tar en extra dag eller två. Hittills har jag 100% summit rate på samtliga försök med samtliga grupper jag har varit guide för, och min ambition är att försöka hålla det där. Det gäller att vara ödmjuk och inse att en vacker dag kommer ett toppförsök behöva avbrytas, men jag jobbar hårt varje gång på att säkerställa att om det sker så blir det på grund av anledningar som inte har kunnat påverkas på förhand.

Den 3e september meddelades det att fr.o.m nästa år kommer antalet toppförsök till Mont Blanc begränsas till 214 pers/dag genom normala rutten. Myndigheterna hoppas kunna begränsa antalet olyckor, men det leder troligtvis bara till att flera väljer andra, svårare och farligare rutter.