 |
| Under förra årets seglats mellan Fiji och NZ, på en Beneteau |
Årets båtmässa i Göteborg verkar ha skiftat fokus något. Det som är iögonfallande är att ett flertal segelbåtar står på display. Mässan fick tre båtagenter (Knape Marin, Båtagent.se och XLNT) att ta dit beggade objekt. Enligt försäljaren är det en stor marknad för begagnat nu. Det jag läser mellan raderna är att ekonomin gör att folk väntar med köp av nytt - eller väljer att hyra charter för att slippa de långsiktiga maintenance-kostnaderna.
 |
| Ett begagnat objekt på årets Båtmässa. |
Det verkar inte finns någon större optimism för de svenska tillverkarna. Visst försöker båtförsäljarna förklara svenska varvarnas USPer, men det faller platt när de förnekar kvalitén hos andra moderna tillverkare som håller lägre priser. Jag tycker att det även är lite förmätet att som en mäklare med högst oklar seglingserfarenhet förklara för en besökare vilka båtar det går att korsa Atlanten i, och vad som verkligen "inte går", utan att ha kollat av besökarens faktiska seglingslogg. Och att besökaren har seglat en Jeanneau över Stilla Havet och en Beneteau från Fiji till NZ samt tävlat i en Beneteau i Sydney-Hobart.
En av favoriterna har varit optimistjollen i återvunnen plast - "jag är en optimist för havet". Skrämmande påminnelse om hur mycket skit som flyter runt i världshaven. Åter igen lättare att vara pessimistisk än tvärtom.
Avdelningen motorbåtar verkar ha växt. Flera segeltillverkare är på plats. Charterbolagen likaså - men dessa är inte lika blänkande och förhoppningsfulla, verkar ha blivit lite mer nischade. Massvis med båtar som säljs via brokers. En del reklam för specifik segling i olika områden, Sverige som utomlands.
Åter igen ser jag en snedfördelning av besökare. Det är fortfarande fler män på mässan än kvinnor, trots att She Captains monter synliggör ickemän vid rodret. Några kostymnissar kollar in charterbåtar, annars är det mest äldre personer, speciellt i den delen av mässan som huserar föreningar, träbåtar, modellbyggare osv. Båtmässan fyller 60 år i år, och det märks att den generationen har mest sjömannatradition med sig. De yngre... hänger vid vattenskotrarna.
 |
| Vattenskotermontrarna sänker snittåldern på mässan med decennier. |
Hos de äldre finns en enorm erfarenhet och kunskap om både båtar och sjömanskap, något som är svåröverförbart till den yngre generationen. De lyssnar hellre på någon youtuber än en engagerad pensionär nära sig.
Samtidigt finns det en del attityder som är något förlegade. Flottans Män, tex, försöker värva och informera, men lyckas inte riktigt komma på rätt köl med att det inte är bara snubbar som ägnar sig åt hobbyn och yrket. Mannen i montern bad om att bli med på bild, och frågade sedan om jag var "intresserad av sånt... som har med båtar att göra". Ja, märklig fråga - jag hade ju inte varit på mässan annars - men jag kanske inte ser ut som en typisk båtmänniska i hans ögon och måste därför bli dubbelkollad en extra gång. Med en sådan approach förblir det svårt att välkomna tjejer in i värmen. Då hjälper inte ens kvinnoseparatistiska grupper. Jag som yrkesperson vill varken särbehandlas eller exotifieras.
Jag förklarade i all fall vad jag jobbade med, och han erbjöd information och medlemskap. Papperstidningar skulle delas ut trots mitt påpekande om att jag inte vill ha tryckt materal för miljöns skull. Kommentaren om namnet bemötte han med att det härstammar från 1930-talet, då alla som jobbade inom flottan var män. Nåja, om en organisation är väldigt måna om att hålla sig fast vid hur det var på 1930-talet, så är jag inte superintresserad av att bli med.
Jag avslutar med en käck bild på militär arbetsbåt från Marell. Företaget är en samarbetspart i ett projekt som tillverkar elframdrivna CTV-båtar. Primära målgruppen är personal som behöver komma fram till vindkraftverk ute till havs. Utvecklingen i båtvärlden är kanske inte helt pessimisktisk trots allt.
